23.10.07

Habertürk H2: İsveç'te ırkçılık karşıtı bir türk

Haber portalı Habertürk H2, "Ben, sahibimin köpeği" sergisi ve benim bu sergide yeralan işime dair benimle yaptığı söyleşiyi yayınladı.

Turkiska nyhetsportalen Haberturk H2 har publicerat en intervju med mig om "Jag, min husses hund" unstälningen och mitt konstverk.

İSVEÇ'DE IRKÇILIK KARŞITI BİR TÜRK

İsveç'te yaşayan güncel sanatçımız Hakan Akçura Avrupa tarzı ırkçılığa eleştirel bir bakış atan "Ben, sahibimin köpeği" adlı sergiye katılıyor. Perşembe günü açılacak sergide Akçura İsveç özelinde Avrupa'da ırkçılığın artık müslümanlar ve diğerleri olarak alt kategorilere ayrıldığını belirtirken sergide "Günaydın" adlı eseriyle yeralıyor.

Geçtiğimiz günlerde TC ve İsveç başbakanlarına yönelik ilginç bir
çağrısını da yayınladığımız Hakan Akçura ile gerçekleştirdiğimiz bu online röportajda sanatçı, yeni sergisi ve Avrupa'da yükselen ırkçılık üzerine ilginç yaklaşımlar bulacaksınız.

Serginin adı neden “Ben, sahibimin köpeği”?

Sergi fikri, mekanın sahipleri, çok değer verdiğim sanatçılar olan ve biri sergiye de katılan Dror ve Gunilla Sköld Feiler çiftiyle, çok kısa sürede ama çok yoğun akan bir tartışmanın sonucunda ortaya çıktı. Biliyorsunuz, Lars Vilks isimli isveçli bir sanatçı, bir “meydan köpeği heykeli” önerisi olarak Muhammed’in suretini içeren bir çizim yaptı. Bu çizimi yolladığı sergi sergilemeyi reddetse de, yerel bir gazete yayınladı ve kıyamet koptu. El Kaide sanatçının başına ödül koydu, sanatçı koruma altına alındı ve İsveç’teki tüm basın yayın organları, olayı ve genel olarak “özgürlük” kavramını yoğun bir biçimde tartışmaya başladı.

Ne demek “meydan köpeği heykeli”?

İsveç’te son senelerde bir şehir sanatı olarak kimi meydanlara, değişik niteliklerde köpek heykelleri tasarlanıp uygulanıyor. Ama müslümanların mundar bulduğu “köpek kavramı” ile çizilmesi bir tabu olan peygamberlerinin, üstelik çirkin ve önyargılı bir suretini birleştiren bir tasarım, bu yaygın, hoş meydan heykelciliğine masum bir öneri daha eklemek demek değildi ve sözkonusu sanatçı bunu en başından beri çok iyi biliyordu.

Sergiye dönersek, başlığında yeralan “köpek” kelimesi bu gelişmelerle mi ilintili?

Hem hayır, hem evet… Şöyle ki, biz bu tartışmaları yeni bir zemine yükseltip, aslında bizce tartışılası olan şeyleri gündeme getirmek istiyorduk ve Dror’un elinde bir Orhan Pamuk metni vardı: “Benim adım kırmızı”dan köpeğin dillendiği bölüm. Bu bölüm, sergi boyunca bir duvarda akacak zaten.

Aynı günlerde İsveç’in en büyük günlük gazetesi Dagens Nyheter’de bir çokkültürlülük araştırması nedeniyle yazılan bir başyorumda şu kendi içinde çelişen iki cümle yayınlandı: “Göçmenlere karşı İsveçli yaklaşımı karşıtlıkları içerse de, temelde hoşgörü ve önyargısızlığa dayanıyor. Buna karşılık müslümanlara karşı varolan potansiyel düşmanlığın boyutu ise kaygı verici.” Hangi hoşgörü ve hangi önyargısızlığı tartışacağız? Artık, göçmenler ve göçmen Müslümanlar diye ayrı iki kategoriden mi sözedeceğiz? Varolan önyargılar ne? Ezberler bozulabilir mi? Tartıştık…

Sonuçta ortaya çıkan sergi, tanıtım metnimizden alacağım cümlelerle, “abartılı kibrimize ve doğudan da batıdan da gelsek, yahudi ya da arap, isveçli ya da göçmen de olsak sahip olmadığımızı sandığımız kendi önyargılarımıza da meydan okuyor.”

Sergimiz şu soruların sorulmasına vesile olmayı umuyor: “Güncel sanat keyif vermenin, bazılarının mal ve statüsünü yükseltmenin ve/veya bir sürüleri için de boş bir provokatif jest olmanın ötesine geçebilir mi? Sanat, çok sayıda insanın haberdar olduğu kamuya açık tartışmalarda da gerçek bir rol oynayabilir mi?”

Nasıl bir işle katılıyorsunuz sergiye?

1.5 saate yakın süren uzun bir videoperformansla… Adı isveççe “Godmorgon”, yani “Günaydın”. Sabit kamerayla, günlük bedava bir gazeteyi, herkese “Günaydın” diyerek dağıtırken beni belgeleyen bir çekim.

Nasıl ortaya çıktığına ve ne içerdiğine gelince, aslında sayfalarınızda yer vereceğinizi söylediğiniz ve videoperformansın ilk 8 dakikalık “Epilog” bölümünde, siz beni sözettiğim gazete dağıtımına çıkmadan önce, evimin mutfağında ilk sigaramı içerken yapıyorum bu açıklamaları.

Peki bize biraz sizi bu sergiye taşıyan süreçten bahseder misiniz?

Uzundur iş arayan ama bulamayan bir göçmenim İsveç’te. Yüzlerce işe başvurdum. Sanat yönetmeni, grafik tasarımcı, sayfa tasarımcısı, medya teknikeri olarak… 20 yılı aşkın bir iş kariyerim var bu alanlarda. Ama göçmenim. İş bulmak bir yana, görüşmeye bile çağrılmadım. O zaman genellikle göçmenlerin yaptığı, beden emeği yoğun, parası az olan işlere de başvurmaya başladım.
Sonunda buldum ve yaz aylarında gazete dağıttım bir ay, metro, banliyö istasyonu kapılarının önlerinde.

Sabah beşte kalkıp yola düşmem gerekiyordu bir güneyine, bir kuzeyine doğru Stockholm’un…

Gazete dağıtırken bizlere söylememiz gerektiği söylenen iki cümle vardı. İsveç’te biraz daha sık ve geniş bir kullanımı olan bir tür “buyrun” ya da “bugünün şu ya da bu isimli gazetesi”. Daha ilk gün, bu kadar pasif bir seslenişle değil de, onların çok şaşırdıkları basit bir kelimeyle dağıtmaya karar verdim gazeteleri: “Günaydın”.

Gördüm ki, orta sınıf hiçbir isveçli, hatta isveçlileşen göçmen, sabahın köründe, onlardan hiçbir şey talep etmeyen, hatta isterlerse üzerine bir gazeteyi bedava verecek olan, gözlerinin dibine gülerek bakan, orta yaşı geçmiş, göçmen mi, değil mi anlaşılmayan, ama belli ki göçmen işi yapan bir adama hazırlıklı ve donanımlı değildi. Çoğu seviniyor, renk değiştiriyor, cevap veriyor ve gazeteyi ister istemez alıyor, ardından neden yaptığını pek anlayamayarak beni, yani arkadan gelene de aynı sıcaklıkla “günaydın” dediğim halimi izleyerek metroya giriyordu.

Hasbelkader aynı yerde ikinci kez yine benim gazete dağıttığımı görürse, ertesi ya da bir sonraki gün, sıraya giriyor, donanımlı “günaydın”ı ile karşılıyordu beni. Ödülünü elimden alıp gidiyordu. Gelen, bir önceki gün, olanca sevimsizliği ile yüzüme bile bakmaz, gazeteyi almaz, yanımdan geçerken, ona ve arkasından gelenlere yönelik “günaydın”ımı fark edip, garipseyerek geçen bir başkasıysa, bu kez beni izleyerek ama daha yavaş yaklaşıyordu kapıya.

O başkalarını genellikle hatırlıyordum. Bakıyor, gülümsüyor ama “saygım bir yana, gazete almayacağını biliyorum” dediğim bir beden diliyle diğerlerine dönüyordum elimdeki gazeteyi uzatmak ve “günaydın” demek için.

Bu tanınma, hiç bekledikleri bir şey değildi. Bir diğerinden ayrılabilecekleri, fark edilebilecek bir özellikleri mi vardı! O fark neydi? Bir önceki günün sevimsiz suratı mı? Bir göçmen mahallesinde kaldığını unutturmaya çalıştığı, herkesi küçümser, hırslı ve korkak sulu mavi gözleri, kaldırdığı soluk çenesi, beyaz yeşil ince yatay çizgili ütüsüz gömleği üzerine çektiği siyah ceketi ve elindeki çantası mı? Tayyörünün altından aşağı iki kalın salam gibi uzanan tutuk ve doyumsuz bacaklarıyla ikide bir sol kenarı hafif titreyen dudaklarını ve balık donukluğundaki gözlerini indirip de düzelttiği “yaz geldi dekoltesi” mi?

Aralarından bazıları hafif utanarak, bu kez “talep ediyordu” gazeteyi. “Sevindiğimi anladıkları” bir beden diliyle ve bu kez “günaydın”ımla uzatıyordum. Ödülleri gibi alıyorlardı.

Dağıttığım gazete sayısı şaşkınlık vermeye başladı işverenlerime. Değişik değişik yerlere yollamaya başladılar beni. Genellikle sıkıcı bulunan otoban altı metro girişleri, uzak banliyölerin tren istasyonları… Yolcuların tek bir yönden akarak geldikleri ya da iki, giderek üç yönüne birden hakim olmak zorunda kalacağın kapılar. Merdivenden aşağıya inenlere, yukarı çıkanlara, merdivene inmek ya da çıkmak üzere yaklaşanlara dağıtmak zorunda kaldıklarıma. Yanım sıra başka gazeteleri dağıtanların olduğu ya da kuruyan boğazımı termosumdan içtiğim su ile sık sık ıslatmak zorunda kaldığım üç saatlik keyifli yalnızlıklarımın kapılarına.

Gazete dağıtırken metro kapılarının önlerinde, her gülümsemenin ve her “günaydın”ın ardından, belki de binlerce insana, hangi tende, yaşta, hal ve edada olurlarsa olsunlar usanmadan -nedense- tek tek, iyice bakmak istememden dolayı, yorgun düşüp uyuyorum öğlen suları. Tuhaf düşler görüyorum haliyle.”

Üç hafta boyunca aynı yerde, Stockholm’un uzak bir banliyösü olan ve adı Türkçeye Yakup’un dağı olarak çevrilebilecek Jakobsberg’de dağıttım gazete. Sonra bu videoyu yapmaya karar verdim: Üç haftanın ve bu yazlık geçici işim bittiği gün, gazete dağıtan kendimi ve yolcuları, yani müşterilerimi sabit kamerayla belgeledim. Yüzlerce “günaydın”ımla…

Eminim birçoğu için o gün kendisine söylenmiş tek “günaydın”la…

Yarın da, yani Perşembe açılacak sergimin iki gün öncesinde aynı yere gidip, aynı yolculardan bu kez seçtiğim kimilerine bu kez açılış davetiyemi dağıtacağım.

Bu kez de sizi videoya çekecek biri var mı?

Dror Feiler şaka yollu önermişti ama istemedim. Bu kez yapmak istediğim belgelenmesini isteyeceğim bir performans değil, samimi, yüzyüze bir davet diyaloğu.

İşsizliğiniz sürüyor mu?

Evet. Yaşamın her alanındaki ayrımcılıkla birlikte o da sürüyor. Daha önce yaptığım
“İsveç Göçmen Bürosu’na Açık Mektup” ardından şu sıralar Bienal’in “Gecegezenler”i içinde de gösterilen Bush’u hedefleyen “Mr. President let me challenge you to face his (1-2)” isimli videolarım yüzünden ne kadar sakıncalıyım aslında bilmiyorum.

Ama artık daha öfkeli ve hak arayan bir işsizim. Geçen ay, onca geçmişime, kilolarca belgeye karşın beni sanatçı, hatta kültür insanı saymayan İsveç İş Bulma Kurumu’nun Kültür Bölümü’nü, “etnik ayrımcılık” yaptığı suçlamasıyla “Etnik Ayrımcılığa karşı Ombusman” isimli saygın ve etkin bir devlet kurumuna ihbar ettim. Yakında duruşmalar başlayacak.

Ne sonuç çıkabilir duruşmalardan?

Haklı bulunursam, kurumu teşhir edip, yapısında köklü değişimler yapmaya kadar olası sonuçlar var. Benim için önemli olan, birçok yeni göçmen sanatçının benim maruz kaldığım ayrımcılığa uğramamasını sağlamak…

Mart ayında başlattığınız ve ırkçılığa karşı konumlanmış bir sanat etkinliği diye tanımladığınız
“Nefret tünelinde Aşk” çağrısına umduğunuz karşılığı alıp almadığınızı merak ediyoruz.

Ne yazık ki henüz umduğum karşılığı almadım. Çok destek veren ve katılmak isteyen olsa da, bana yollanan video sayısı henüz çok az.

Aslında, ülkenin tatsız bir ateş çemberine düştüğü ve boylu boyunca bir “nefret tüneli” haline gelmeye başladığı, şu günlerde, o çağrımın ve hedeflediği serginin önemi daha da artıyor.

Umarız aradığınız katılımı sağlayabilirsiniz. Şimdiden kolay gelsin diyor, çalışmalarınızda başarılar diliyoruz.

H2/necati yıldırım


Godmorgon (Günaydın)
87 dakika
Hakan Akçura, 2007, Stockholm


Epilog
8 dakika
İsveççe, türkçe altyazılı

22.10.07

"Jag, min husses hund" och "Godmorgon" Sverige!

Jag, min husses hund
Carl Mikael von Hausswolff,
Hakan Akçura,
Dmitri Plax,

ARK - Dariush M Doust,
Dror Feiler

TEGEN 2Projektplats, scen och utställningsyta

Vernissage torsdagen den 25 oktober, kl 17 – 20
Välkommen!


"Den svenska inställningen till invandrare är motsägelsefull men på det hela taget tolerant och fördomsfri. Däremot oroar en latent fientlighet mot muslimer."
(Huvudledarkommentar i DN 27 sept – 07 efter mångfaldsundersökningens rapport).

Kring en text av Orhan Pamuk ur romanen "Jag är en hund" kretsar utställningen "Jag, min husses hund".

Här kommer själva hunden till tals – "skällande" från historiens bakgårdar. I det symboliska mötet, ja själva brytningspunkten mellan väst ("oinskränkt" yttrandefrihet) och öst ("villkorad" yttrandefrihet).

I utställningen möter vi hunden och "hundlivet", i den muslimska resp västerländska världen beroende på VEM DU ÄR, VAD DU GÖR OCH VILKEN HUND DU ÄR. Med andra ord en utställning som vill utmana allas vår malliga självgodhet, och de fördomar vi inte anser oss besitta, oavsett om vi kommer från väst eller öst, är jude eller arab, svensk eller blatte.

TEGEN 2 har till skillnad från traditionella gallerier och konstscener den stora fördelen att kunna göra blixtsnabba nerslag i samtidsdiskussionen, och därmed både fördjupa och nyansera frågorna: kan samtidskonsten vara mer än njutning, vara och statushöjare för de få och/eller tom provokativ gest för de många. Kan/får konsten också spela en verklig roll i det fördjupande offentliga samtalet när den blir känd för de många?

Så låt oss tillämpa lite "derridastisk" strategi, (en tillämpning av Derridas tänkande) som specialiserade sig på att söka efter vad som inte står, vad som inte sägs och vad man väljer att glömma bort. Vilket ofta är mycket mer avslöjande!

Välkommen!

TEGEN 2


Öppet tord-sönd 12-17
utställningen pågår t.o.m 18 november
Bjurholmsg. 9b

T-bana Skanstull
08 - 6442717

070-2855777
070-7161923


Godmorgon

87 min.
Hakan Akçura, 2007, Stockholm
Godmorgon (Epilog) 

8 min
Svenska
Hakan Akçura, 2007, Stockholm

20.10.07

"Günaydın" İsveç!

Yeni tamamladığım 87 dakikalık, iki bölümlü video performansım "Godmorgon" (Günaydın) 25 Ekim'den 18 Kasım'a kadar, Stockholm'de, Tegen 2 "proje, sahneleme ve sergi mekanı"nda gösterilecek.

Videoperformansımı içeren ve "Ben, sahibimin köpeği" başlığını taşıyan karma sergiye, benim dışımda, Carl Mikael von Hausswolff, Dmitri Plax, ARK - Dariush M Doust ve Tegen 2'yi eşi sanatçı Gunilla Sköld Feiler'le birlikte vareden besteci, müzisyen ve görsel sanatçı Dror Feiler yeralıyor.

Aşağıda tanıtım metninin çevirisini okuyabileceğiniz sergi, Muhammed suretleri, meydan köpeği heykel tasarımları ve ölüm fetvalarıyla yeniden alevlenen güncel tartışmayı, seçilmiş, farklı bir zemine yükseltme çabası, önerisi ve dışavurumu. Metnin altında ise sergiye katılan videoperformansımın 8 dakikalık ilk bölümü "Epilog"un tamamını izleyebilir ve 79 dakikalık ana videonun görsellerini bulabilirsiniz.

Sergi metninin son cümlesiyle: Hoşgeleceksiniz! Ben, sahibimin köpeği

Göçmenlere karşı İsveçli yaklaşımı karşıtlıkları içerse de, temelde hoşgörü ve önyargısızlığa dayanıyor. Buna karşılık müslümanlara karşı varolan potansiyel düşmanlığın boyutu ise kaygı verici.
(Dagens Nyheter’de* çokkültürlülük araştırması üzerine 27 Eylül 2007’de yapılan başyorumdan)


"Ben, sahibimin köpeği" sergisi, aşağı yukarı Orhan Pamuk’un romanından alınan "Ben bir köpeğim" isimli metnin çevresinde dönüp dolaşıyor. Köpekler, tarihin arka bahçesinden, havlayarak dilleniyor. Evet, bu ("sınırsız" görüş bildirme özgürlüğüyle) batı ile ("koşullu" görüş bildirme özgürlüğüyle) doğu arasındaki kırılma noktasında sembolik bir buluşma.

Bu sergide KİM OLDUĞUN, NE YAPTIĞIN VE NE TÜR BİR KÖPEK OLDUĞUNA bağlı olarak, hem islam dünyasından, hem de batı dünyasından köpekler ve "köpek yaşamları" ile buluşacağız. Diğer yandan sergi, abartılı kibrimize ve doğudan da batıdan da gelsek, yahudi ya da arap, isveçli ya da göçmen** de olsak sahip olmadığımızı sandığımız kendi önyargılarımıza da meydan okuyor.

TEGEN 2
, geleneksel galeri ve sanat merkezlerinden, güncel tartışmalara beklenmedik hızda vuruş yapmanın büyük yararına inancı ve bu vesileyle özenli ve ayrıntılı soruları sorabilmesi avantajıyla ayrılıyor: Güncel sanat keyif vermenin, bazılarının mal ve statüsünü yükseltmenin ve/veya bir sürüleri için de boş bir provokatif jest olmanın ötesine geçebilir mi? Sanat, çok sayıda insanın haberdar olduğu kamuya açık tartışmalarda da gerçek bir rol oynayabilir mi? Haydi biraz da yazılmayanı uzmanca arayan, söylenmeyenlere ve unutulması tercih edilenlere odaklanan "derridacı" stratejiyle (Derrida’nın düşünsel yöntemiyle) yaklaşalım! Ki çoğu zaman ifşa edici olanlar da bunlardır...

Hoşgeleceksiniz!

*
İsveç’in gündelik en büyük iki gazetesinden biri. Sosyal demokrat eğilimlidir. [HA]
** Özgün metinde kullanılan, İsveç argosunda yeralan ve göçmenleri aşağılayan ”blatte” kelimesinin dilimizde tam karşılığı yok. [HA] TEGEN 2

Açılış: 25 Ekim 2007 17-20 arası Açık: Perşembe-Pazar 12-17 Adres: Bjurholmsg. 9b, Stockholm.
Metro istasyonu: Skanstull


Godmorgon (Günaydın)
87 dakika
Hakan Akçura, 2007, Stockholm
Epilog
8 dakika
İsveççe, türkçe altyazılı

9.10.07

30th anniversary of Voyager's journey: Even though it is 30 years late, maybe...?


From:
hakan akcura <hakcura@gmail.com
>Date:09.Oct.2007 15:26Subject:Open inquiry and invitation to Mr. Fredrik Reinfeldt and Mr. Recep Tayyip ErdoganTo:
Fredrik Reinfeldt <registrator@primeminister.ministry.se>,
R. Tayyip Erdogan <rte@akparti.org.tr>

Even though it is 30 years late, maybe...?
Open inquiry and invitation to Mr. Fredrik Reinfeldt and Mr. Recep Tayyip Erdogan

Mr. Fredrik Reinfeldt,
Mr. Recep Tayyip Erdogan,


USA launched the unmanned probes Voyager 2 on August 20, 1977, and Voyager 1, on September 5, 1977 and sent them deep into space. This is the 30th anniversary of this meaningful journey toward deep in space.

Golden Record

Pioneers 10 and 11, which preceded Voyager, both carried small metal plaques identifying their time and place of origin for the benefit of any other spacefarers that might find them in the distant future. With this example before them, NASA placed a more ambitious message aboard Voyager 1 and 2-a kind of time capsule, intended to communicate a story of our world to extraterrestrials. The Voyager message is carried by a phonograph record-a 12-inch gold-plated copper disk containing sounds and images selected to portray the diversity of life and culture on Earth. The contents of the record were selected for NASA by a committee chaired by Carl Sagan of Cornell University.

Dr. Sagan and his associates assembled 115 images and a variety of natural sounds, such as those made by surf, wind and thunder, birds, whales, and other animals. To this they added musical selections from different cultures and eras, and spoken greetings from Earth-people in fifty-five languages, and printed messages from President Carter and U.N. Secretary General Waldheim. Each record is encased in a protective aluminum jacket, together with a cartridge and a needle. Instructions, in symbolic language, explain the origin of the spacecraft and indicate how the record is to be played. The 115 images are encoded in analog form. The remainder of the record is in audio, designed to be played at 16-2/3 revolutions per minute. It contains the spoken greetings, beginning with Akkadian, which was spoken in Sumer about six thousand years ago, and ending with Wu, a modern Chinese dialect. Following the section on the sounds of Earth, there is an eclectic 90-minute selection of music, including both Eastern and Western classics and a variety of ethnic music.

Messages

"Friends of space, how are you all? Have you eaten yet? Come visit us if you have time," says the translation of one of the greetings recorded on identical gold-plated phonograph discs mounted under engraved covers on the side of each Voyager. That message is in Amoy, a language spoken by millions of people in eastern China, and one of 55 languages included on the record.

"Greetings to our friends in the stars. We wish that we will meet you someday," says a translation of the Arabic language greeting.

Some other messages don't sound quite as eager about getting together. The one in Rajasthani, a language of northwest India, translates to "Hello to everyone. We are happy here and you be happy there."

The English-language message among this set says, "Hello from the children of planet Earth."

Voyager 1, launched on Sept. 5, 1977, has already become the most distant of all human-made objects. Every day, it flies another million miles ( 1.6 million kilometers) farther from the Sun. Voyager 2 is about 80 percent as far away as its twin.

They are still returning scientific information from the outer reaches of the Sun's domain almost every day. Their durable electric power supply, generated from the heat of radioactive plutonium, will allow them to continue making measurements and radioing them home for about 20 more years. That may be long enough for at least Voyager 1 to still be operating when it passes the boundary between the solar wind from the Sun and the interstellar wind from death-explosions of other stars.

Even after the power supply runs too low to operate instruments and transmit data to Earth, the Voyagers will continue silently speeding away from the Sun and Earth. Many thousands of years from now, each will eventually become closer to other stars than they are to the Sun.

A committee headed by the late Dr. Carl Sagan of Cornell University chose what to put on the Voyager "golden record." The group had only about six months to decide on the contents and to gather the recordings.

Some choices, such as the multiplicity of languages, suggest that the message is as much for Earthlings as for aliens. A single language would be easier for an unearthly intelligence to decipher, if one ever acquires the record. A diversity of tongues aboard a craft leaving the solar system emphasizes the shared global significance of the endeavor.

Besides the multilingual greetings, each record also has music, ranging from Louis Armstrong and His Hot Seven to Melanesian panpipes, and from a Navajo night chant to a Beethoven symphony.

Other sounds of Earth on the record include both natural noises, such as a rainstorm and a chimpanzee, and human-created ones, such as a train and a kiss.

Pictures can be encoded into information on a record. The Voyager golden record 116 pictures. One document stored as an image is a greeting from Jimmy Carter, who was president at the time of the launch.

Part of Carter's text says, "We cast this message into the cosmos. It is likely to survive a billion years into our future, when our civilization is profoundly altered and the surface of the Earth may be vastly changed. Of the 200 million stars in the Milky Way galaxy, some – perhaps many – may have inhabited planets and spacefaring civilizations. If one such civilization intercepts Voyager and can understand these recorded contents, here is our message:

"This is a present from a small, distant world, a token of our sounds, our science, our images, our music, our thoughts and our feelings. We are attempting to survive our time so we may live into yours. We hope someday, having solved the problems we face, to join a community of galactic civilizations. This record represents our hope and our determination, and our good will in a vast and awesome universe."

Swedish and Turkish language messages

When it was observed that the Turkish and Swedish messages were obviously recorded by the personal acquaintances of the committee and without officially contacting the governments of these countries...

Swedish language message translated to English is "Greetings from a computer programmer in the little university town of Ithaca on the planet Earth".

Turkish language message translated to English is "Dear Turkish-speaking friends, may the honors of the morning be upon your heads".

Inquiry

If one day these messages would find their counterparts and if they will be listened to, the Turkish and Swedish messages will be spoken with the content, accent and articulation I just mentioned.

What exactly do you think about these subjectively recorded messages and the way that the contents of these messages determined most probably by the people who read them?

I attached the greeting samples from other extinct and living languages, and can we honestly talk about the personal-national characteristics when we take place like this unserious manner within such a meaningful content?

How would you like the messages in your native language take place on this golden record instead of these messages?

Invitation

I am a contemporary artist from Turkey and who chose to live in Sweden for the last 3 years.

On the 30th anniversary of Voyager 1 and 2's launches, the only reason that I direct these questions about the quality and content of these messages to you as the currently office holding prime ministers of the native countries of these languages is related with who and what I am.

And of course, among all other languages only Turkish and Swedish messages were having this kind of extraordinary quality…

I invite you to record the answers of these questions vocally and have them sent to me, and then permit them to be exhibited –without any interference- with the original messages.

I sincerely carry the hope for both of you to hear my call in your busy schedule and will not be late to answer…

Respectfully,

Hakan Akcura

9 October 2007
Stockholm
hakcura@gmail.com

Useful link:
https://science.nasa.gov/mission/voyager/golden-record-contents/greetings/

Attachement:

Other messages
Sumerian language message translated to English is "May all be well"
Urdu language message translated to English is "Peace on you. We the inhabitants of this earth send our greetings to you".
Italian language message translated to English is "Many greetings and wishes".
Ila (Lambia) language message translated to English is "We wish all of you well".
Akkadian language message translated to English is "May all be very well".
Romanian language message translated to English is "Greetings to everybody".
Hindi language message translated to English is "Greetings from the inhabitants of this world".
Nguni (Zulu) language message translated to English is "We greet you, great ones. We wish you longevity".
Nyanja language message translated to English is "How are all you people of other planets?".
Hittite language message translated to English is "Hail".
French language message translated to English is "Hello everybody".
Vietnamese language message translated to English is "Sincerely send you our friendly greetings".
Sotho (Sesotho) language message translated to English is "We greet you, O great ones".
Hebrew language message translated to English is "Peace".Burmese language message translated to English is "Are you well".
Sinhalese language message translated to English is "Wish You a Long Life".
Wu language message translated to English is "Best wishes to you all".
Ukrainian language message translated to English is "We are sending greetings from our world, wishing you happiness, goodness, good health and many years".
Aramaic language message translated to English is "Peace".
Spanish language message translated to English is "Hello and greetings to all".
Greek language message translated to English is "Greetings to you, whoever you are. We come in friendship to those who are friends".
Korean language message translated to English is "How are you?".
Persian language message translated to English is "Hello to the residents of far skies".
Indonesian language message translated to English is "Good night ladies and gentlemen. Goodbye and see you next time".
Latin language message translated to English is "Greetings to you, whoever you are; we have good will towards you and bring peace across space".
Armenian language message translated to English is "To all those who exist in the universe, greetings".
Serbian language message translated to English is "We wish you everything good from our planet".
Portuguese language message translated to English is "Peace and happiness to all".
Kechua (Quechua) language message translated to English is "Hello to everybody from this Earth, in Kechua language".
Japanese language message translated to English is "Hello? How are you?".
Polish language message translated to English is "Welcome, creatures from beyond the outer world".
Luganda (Ganda) language message translated to English is "Greetings to all peoples of the universe. God give you peace always".
Cantonese language message translated to English is "Hi. How are you? Wish you peace, health and happiness".
Punjabi language message translated to English is "Welcome home. It is a pleasure to receive you".
Nepali language message translated to English is "Wishing you a peaceful future from the earthlings".
Russian language message translated to English is "Greetings! I Welcome You!".
German language message translated to English is "Heartfelt greetings to all".
Mandarin Chinese language message translated to English is "Hope everyone's well. We are thinking about you all. Please come here to visit when you have time".
Marathi language message translated to English is "Greetings. The people of the Earth send their good wishes".
Thai language message translated to English is "We in this world send you our good will".
Bengali language message translated to English is "Hello! Let there be peace everywhere".
Welsh language message translated to English is "Good health to you now and forever".
Gujarati language message translated to English is "Greetings from a human being of the Earth. Please contact."
Kannada(Kanarese) language message translated to English is "Greetings. On behalf of Kannada-speaking people, 'good wishes'".
Telugu language message translated to English is "Greetings. Best wishes from Telugu-speaking people".
Oriya language message translated to English is "Greetings to the inhabitants of the universe from the third planet Earth of the star Sun".
Hungarian (Magyar) language message translated to English is "We are sending greetings in the Hungarian language to all peace-loving beings in the Universe".
Czech language message translated to English is "Dear Friends, we wish you the best".


5.9.07

Suggestions of nightmare for G. W. Bush are at the 10th International Istanbul Biennial

"For the 10th International İstanbul Biennial, five curators from Turkey have been invited to select over 150 short video works from an open-call to the public. During the nights, the program, under the title of "Nightcomers / Gecegezenler", will be projected in public spaces in different parts of the city, from the centre to the periphery. The Dutch artists couple Bik Van der Pol have researched and selected about 25 spots and have designed the mobile projection device.

For the first time in the history of İstanbul Biennial, a real open participation of the public has been made possible so that thousands of people living in areas without access to "high culture" can have direct contact with contemporary art. Or, contemporary art is brought to the frontier of a true public gaze."

Hakan Akçura's two art videos, "Mr. President Let Me Challenge You to Face Him (1-2)" in the "Nightcomers / Gecegezenler".




Mr. President let me challenge you to face his 1-2 from hakan akcura on Vimeo.

26.6.07

Enforced explanation and warning

Unfortunatelly, I am not part of the exhibition Time Travelers: Time Based Art Show in Chicago. I feel emberessed over the fact that I will not be in an exhibition which I told many people I would participate. I want to say sorry to you all and want you to know why this happened.

I found out that I am not one of the participants after that I informed many people by email, interviews and my blogg. This has come like a bad surprice to me since I sincerely believed this nonprofessional curators (Amelia Winger-Bearskin) personal invitation to me to participate her exhibition was serious. She received all material for the exhibition from me and all aggrements were done.

I checked out the gallery website of curiosity and got a chock by the artist-list that not included me. Apparently she had changed her mind without informing me and when I required an explanation, she made things even worse by saying that it was just an missunderstanding and that I was not going to be in the exhibition. I could maybe accept the fact that she changed her mind without informing me but telling me that I missunderstood things really made me angry and dissapointed of this arrogant treatment.

Allthough I have all the documents and rights on my side, I have decided not to go on with this struggle but I still believe that it's my duty to inform and warn artists that may co-work with this nonprofessional curator (Amelia Winger-Bearskin) in the future.

20.6.07

Turkish Daily News: An ideal multicultural Turkey can show the way

Hakan Akçura, painter, poet and video performance artist, who implemented the “Love at the Hatred Tunnel” Project, is presenting his attitude toward discrimination and racism along with the visual works he prepared

VERCİHAN ZİFLİOĞLU
ISTANBUL
Wednesday, June 20, 2007
Turkish Daily News

In one echo to the shot that felled Armenian-Turkish journalist Hrant Dink last January, a Swedish-Turkish Web artist has launched a new Internet portal aimed at bringing together the distinct cultures of Anatolia: among them Armenian, Turkish and Kurdish.

“This is an exercise for justice,” said Hakan Akçura, an artist based in Sweden, who said he has struggled mightily to make his voice heard as a minority in Scandinavia, a factor that has given him a great deal of empathy with Dink, killed by a teenage gunman filled with nationalist hatred who confessed.

An earlier Web video project of Akçura's premiered at this week's Bodrum International Film Festival. The newest and latest, however, is “Love at the Hatred Tunnel,” a Web-based home for blogs, videos and graphics that has already attracted contributions from more than 20 creative fellow artists across all ethnic hues and geographies.


Such racism is an illness that is hard to cure in this modern century, Akçura said this week. Many people around the world lose their lives due to their nationality, religion, language, color and opinion. Just like Dink, editor in chief of the Agos newspaper.

Akçura said that he was concerned about the racist messages posted on the Internet right after the Dink assassination. The period that started with Dink's assassination has prepared the ground for a nationalist wave to continue, he said. He noted that the “wave” continues even as wounds have not yet healed, other nationalist attacks have followed, including the killing in May of three missionaries in Malatya.

Akçura voiced concerns about conflicts between some Turks and Kurds. Which all led to his launch of the “Love at the Hatred Tunnel” project. He calls on those that love Armenians, Turks and Kurds to become involved. To join the project, it's enough to express ones feeling in a video and send it to http://open-flux.blogspot.com. So far Akçura has received many videos.

The artist says that 20 people applied for the project but he expects an immense interest. He is about to examine the videos while he believes that his project needs more widespread support. The artist intends to present the videos to Turkish audiences in Istanbul and Diyarbakır. The reason behind choosing Diyarbakır is that the city has a large Kurdish population. After exhibiting the works in Turkey he plans to take the exhibition to other countries.

'Mr. President let me challenge you to face his'

Akçura is an artist who doesn't keep his views to himself. The execution of ousted Iraqi dictator Saddam Hussein's affected him deeply and he aroused a bit of international interest when he changed the face of the overthrown Iraqi leader lying in the morgue with that of U.S. President George W. Bush. He posted the video on Youtube. Two experimental videos titled “Mr. President let me challenge you to face his,” which show Bush in a provocative way during the execution process of Saddam made it to the most watched videos section of the “Arts and Animations” category rapidly in January. But not for long. The videos were taken off the Web site with claims that the video embraced violence. Akçura said: “It was said that my video included violence. It was virtual, yet the real execution images were displayed to billions of people on TVs everyday hundreds of times.” The artist says that he sent the video to the White House as part of his virtual campaign for justice.

After Youtube blocked his work, the artist posted the video on Google Video. He mentions that they also blocked it after a short period and his reaction is “My search for justice got stuck in virtual censor.”

Akçura's censored video has been shown at the New York Scope Art Fair. The video, which will be shown in “Time Travelers 2007” this month in Chicago, is being screened in Turkey at the fourth International Bodrum Film Festival that started Friday and will end tomorrow.

Migration and discrimination in Sweden


Akçura, says that he experienced many problems as a migrant in Sweden. According to him the system protecting Swedish artists ignores migrant artists. He emphasizes that there is discrimination. Akçura's video called “Open Letter to the Swedish Immigrant Office” evoked lots of comment from the artist society in Sweden and Turkey.

Cohabiting should be encouraged in Turkey

The artist is not very optimistic on the near future of Turkey. The thing that affected Akçura in the Dink assassination is that the police had their photos taken with Dink's murderer. Akçura highlights the necessity of spreading the concept of living together in Turkey with the support of art. Akçura expects that everyone, who don't have any concerns about the identity of people, should lend a helping hand to his project. He is happy to publish the call of “Love in the Hatred Tunnel.”

The arguments on identity doesn't mean anything to Akçura and he awaits people with open arms who attach more importance to love than to identity.


Mr. President let me challenge you to face his (1-2):


Mr. President let me challenge you to face his 1-2 from hakan akcura on Vimeo.


Vercihan Ziflioğlu, bu haberin Referans gazetesinde de yayınlanmasını sağlamış:

Ayrı dünyaları birleştiren aşklar ırkçılığa karşı

VERCİHAN ZİFLİOĞLU
20.06.2007
Referans Gazetesi


Yükselen ırkçılığa karşı harekete geçme ihtiyacı hisseden sanatçı Hakan Akçura, 'Nefret Tünelinde Aşk' adlı proje ile Ermeni-Türk-Kürt âşıklarını dünyaya anlatacak.

Irkçılık, modern çağın tedavisi imkânsız hastalıklarının başını çekiyor... Bu yüzden dünya genelinde pek çok kişi milliyeti, dini, dili, rengi ve fikri yüzünden hayatını yitiriyor.

Agos Gazetesi Genel Yayın Yönetmeni Hrant Dink'in öldürülmesi de bu çaresiz hastalığın tipik bir örneği. Dink'in öldürülmesi süreciyle başlayan dönem ise beraberinde milliyetçi dalganın yükselmesine zemin hazırladı. Dink suikastında olduğu üzere, yaşanan acı gelişmeler geçmişten bugüne duyarlığın sınırlarında yaşayan sanatçıları etkiledi en çok.

Türkiye'den İsveç'e göç eden neo fluxus akımı sanatçılarından Hakan Akçura, Hrant Dink suikastinin hemen ardından internet üzerinde yaşanan ırkçı mesajlardan dolayı kaygılandığını dile getiriyor. Akçura'yı etkileyen bir diğer sorun ise Türk-Kürt çatışmaları. İşte bu noktadan hareketle sanatçı, "Nefret Tünelinde Aşk" projesini hayata geçirmeye karar verdi. Akçura, Ermeni-Türk-Kürt âşıkları bu projeye dahil olmaya çağırıyor. Projeye katılmak için çiftlerin birbirlerine olan aşklarını anlattıkları videoları yollamaları yeterli. Videoların http://open-flux.blogspot.com adresine yollanması gerekiyor. Bugüne değin Akçura'ya onlarca video ulaşmış.
[Oysa, ulaşan onlarca video ne yazık ki henüz yok. H.A.] Sanatçı, projeye yoğun ilgi olduğunu söylüyor.

Bir adalet eylemi

Akçura, yaşanan gelişmelere karşı sesini yükselten bir sanatçı. Saddam Hüseyin'in idam süreci onu öylesine etkilemiş olacak ki, video hazırlayıp morgda yatan Irak devrik liderinin yüzünü George W. Bush ile değiştirdi. Akçura bununla da yetinmeyip videoyu YouTube'a koydu. "Mr. President let me challenge you to face his" başlığını taşıyan ve kışkırtıcı bir biçimde Saddam Hüseyin'in idam sürecine Bush'u dahil eden iki deneysel video geçen ocak ayında birkaç gün içerisinde "Arts and Animations" kategorisinde en çok izlenenler arasına girdi. Fakat kısa bir süre içerisinde şiddet içerikli olduğu gerekçesiyle yayından kaldırıldı. Akçura, "videomun şiddet içerdiği söyleniyordu, benim videom sanaldı, oysa gerçek infaz görüntüleri her gün yüzlerce kez televizyonlardan milyarlarca insana teşhir ediliyordu..." diyor. Sanatçı hazırladığı videoyu Beyaz Saray'a da yolladığını söylüyor ve ekliyor: Bu, bir tür adalet eylemiydi.

YouTube'un uyguladığı sansürün ardından videoyu "google.video"ya yerleştiren sanatçı orada da kısa bir süre içerisinde yayından kaldırıldığına değiniyor ve tepkisini şu sözlerle dile getiriyor: "Adalet arayışım, sanal sansüre takıldı." Hakan Akçura'nın sansürlü videosu New York Scope Sanat Fuarı'nda sergilendi. Bu ay Chicago'da "Time Travelers 2007 kapsamında gösterilecek olan video, 4. Uluslararası Bodrum Film Festivali kapsamında ise Türkiye'de izleyici ile buluştu.

Göçmenlik ve ayrımcılık

İsveç'te göçmen olarak pek çok sorunla karşılaştığını söyleyen Akçura, İsveçli sanatçıları kollayan sistemin göçmen sanatçıları dışladığını savunuyor. Bu durumu ise "Ayrımcılık yapılıyor" sözleriyle özetliyor. Akçura, "İsveç Göçmen Bürosu'na Açık Mektup" isimli video performansı ile son yıllarda İsveç ve Türkiye'deki sanat ortamlarında adından sıkça söz ettiriyor.

Sanatçı, Türkiye'nin yakın geleceği konusunda pek de iyimser değil.

Akçura, sanatın da desteğiyle Türkiye'de bir arada yaşama bilincinin yaygınlaştırılması gerekliliğinin altını çiziyor. Akçura, "Herkesin ırkçılığa karşı elini taşın altına sokması gereken bu günlerde, 'Nefret Tünelinde Aşk'ın çağrısını yayımlamaktan dolayı mutlu olduğunu" söylüyor. Sanatçı, topladığı videoları İstanbul ve Diyarbakır'da Türk izleyicisinin dikkatine sunmayı tasarlıyor. Akçura, daha sonra da yurtdışında açacağı sergi için kimliklerini bir kenara bırakıp sevgileri ile gelecek insanlara kucak açıyor.
[Oysa olası sergiyi yurtdışına taşımaya henüz hiç niyetim yok. H.A.]


Française:
Une Turquie idéale multiculturelle peut montrer la voie

Hakan Akçura, peintre, poète et artiste vidéo, qui a mis en oeuvre le Projet “L’Amour au Tunnel de la Haine”, nous présente sa position vis-à-vis de la discrimination et du racisme, ainsi que les oeuvres visuelles qu’il a préparées.

VERCİHAN ZİFLİOĞLU

ISTANBUL - Turkish Daily News

L’une des réactions au tir qui a atteint mortellement le journaliste arméno-turc Hrant Dink, en janvier dernier, émane d’un artiste suédois-turc qui a lancé un nouveau portail Internet visant à réunir les diverses cultures de l’Anatolie parmi lesquelles : les cultures arménienne, turque et kurde.

“C’est un exercice pour la justice”, a dit Hakan Akçura, un artiste vivant en Suède, qui dit avoir lutté vigoureusement pour faire entendre sa voix, celle d’une minorité en Scandinavie, un facteur qui lui a donné une grande dose d’empathie avec Dink, tué par un adolescent empli de haine nationaliste avouée.

La première d’un projet vidéo Internet plus ancien d’Akçura a eu lieu cette semaine au Festival International du Film de Bodrum. Le tout dernier en date, cependant, est “L’Amour au Tunnel de la Haine”, un site web pour blogs, vidéos et graphismes qui a déjà attiré des contributions de plus de 20 artistes créatifs, d’origines ethniques différentes et provenant de diverses régions géographiques.

Un tel racisme est une maladie qu’il est difficile de guérir en ce siècle moderne, a dit Açura cette semaine. De nombreuses personnes dans le monde perdent la vie en raison de leur nationalité, religion, langue, couleur ou opinion. Tout comme Dink, l’éditeur en chef du journal Agos.

Akçura a dit qu’il était inquiet de ces messages racistes diffusés sur Internet juste après l’assassinat de Dink. La période qui a commencé avec le meurtre de Dink a préparé le terrain à une vague nationaliste qui va continuer, dit-il. Il a remarqué que la “vague” continue, alors même que les blessures ne sont pas encore refermées, car d’autres attaques nationalistes ont suivi, y compris le massacre en mai des trois missionnaires à Malatya.

Akçura fait part de ces soucis sur les conflits entre certains Turcs et Kurdes. Tout ceci l’a mené au lancement du projet “L’Amour au Tunnel de la Haine”. Il appelle ceux qui aiment les Arméniens, les Turcs et les Kurdes à s’impliquer. Pour se joindre au projet, il suffit d’exprimer ses sentiments dans une vidéo et de l’envoyer à http://open-flux.blogspot.com. À ce jour, Akçura a reçu plusieurs vidéos.

L’artiste dit que 20 personnes se sont jointes au projet, mais il s’attend à un immense intérêt. Il est en train d’examiner les vidéos, tout en pensant que ce projet a besoin d’un plus grand soutien. L’artiste a l’intention de présenter les vidéos au public turc d’Istanbul et de Diyarbakır. La raison du choix de Diyarbakır est que cette ville possède une grande population kurde. Après avoir exposé le projet en Turquie, il prévoit des expositions dans d’autres pays.

'M. Le Président je vous mets au défi de vous confronter à lui'
Akçura est un artiste qui ne garde pas ses opinions pour lui. L’exécution du dictateur irakien démis, Saddam Hussein, l’a profondément affecté et il a soulevé un peu d’intérêt international, lorsqu’il a mis le visage du Président américain George W. Bush à la place de celui du leader irakien gisant à la morgue. Il a posté la vidéo sur Youtube. Deux vidéos expérimentales intitulées “Mr. President let me challenge you to face his,” montrent Bush dans une attitude provocatrice, lors de l’exécution de Saddam: elles ont été les plus regardées de la section “Arts et Animations” en janvier. Mais pas pour longtemps. Les vidéos ont été enlevées du site au prétexte qu’elles avaient un contenu violent. Akçura dit: “On a dit que mes vidéos étaient violentes. C’était virtuel, et pourtant les images réelles de l’exécution ont été diffusées devant des millions de téléspectateurs chaque jour, des centaines de fois.” L’artiste dit qu’il a envoyé la vidéo à la Maison Blanche, ce qui fait partie de sa campagne virtuelle pour la justice.

Après que Youtube a bloqué son travail, l’artiste a posté la vidéo sur Google Video. Il mentionne que la vidéo a également été bloquée peu de temps après et sa réaction est la suivante : “Ma quête de justice a été bloquée par une censure virtuelle.”

La vidéo censurée d’Akçura a été diffusée à la New York Scope Art Fair. La vidéo sera présentée dans “Time Travelers 2007” ce mois-ci à Chicago, et elle est diffusée en Turquie au 4e Festival International du Film de Bodrum, qui a débuté vendredi et qui se terminera demain.

Migration et discrimination en Suède
Akçura, dit qu’il a eu de nombreux problèmes en tant qu’immigré en Suède. Selon lui, le système suédois protégeant les artistes ignore les artistes immigrés. Il met l’accent sur cette discrimination. La vidéo d’Akçura intitulée “Lettre ouverte au Bureau suédois de l’Immigration” évoque de nombreux commentaires de la société artistique en Suède et en Turquie.

La cohabitation devrait être encouragée en Turquie
L’artiste n’est pas très optimiste quant au futur proche de la Turquie. Ce qui affecte Akçura dans l’assassinat de Dink, c’est que des policiers se sont fait prendre en photo avec le meurtrier de Dink. Akçura insiste sur la nécessité de répandre le concept de vivre ensemble en Turquie, avec le soutien de l’art. Akçura s’attend à ce que tout le monde, ceux qui n’ont pas d’inquiétude sur l’identité d’un peuple, l’aide dans son projet. Il est heureux de publier l’appel “L’Amour au Tunnel de la Haine”.

Argumenter sur l’identité ne signifie pas grand chose pour Akçura, et il attend les gens qui s’attachent plus à l’amour qu’à l’identité, à bras ouverts.

©Traduction C.Gardon pour le Collectif VAN 20 juin 2007

15.6.07

Veckans porträtt på Tidningen Kulturen: Hakan Akçura

Hakan Akçura ställer ut i Chicago

Gustaf Andersson (Tidningen Kulturen)

Kämpen för det förlängda uppehållstillståndet, Hakan Akçura är aktuell med en ny videoinstallation som ska visas i Chicago under en månads tid.
Mr President let me challenge you to face his (1-2) är inspirerad av filmerna som visade Saddam Husseins hängning.

Hakan Akçura blev rikskänd förra sommaren genom videoverket
Öppet brev till Migrationsverket. Konstverket var en kommentar och en uppmaning till myndigheten om varför han inte fått sitt uppehållstillstånd förnyat trots 10 månaders väntetid.

Centralt för konstverket är just väntetiden, det handlar om vad Akçura under den här tiden åstadkom, hur han reste runt i Stockholm och hur han betraktar mentaliteten hos svenskarna. Tekniken är ett sorts dokumentärporträtterande där Hakan inzoomad filmas utan avbrott i 51 minuter. Konstverket uppmärksammades i Svenska Dagbladet samt genom ett reportage i Kulturradion i P1.

När jag träffar Hakan i familjens lägenhet på Kungsholmen i Stockholm är han på ett glatt humör. Om ungefär en månad kommer hans senaste videoverk att visas i Chicago. I den ljusbruna fåtöljen ger Hakan under intervjun intrycket av att vara en mycket eftertänksam person. Han stannar ofta upp i sina resonemang, gestikulerar och funderar på vad han ska svara på mina frågor.

I slutet på din film ”Öppet brev till Migrationsverket” så sa du att du hoppades att ditt konstverk skulle skynda processen kring uppehållstillståndet och att den skulle bli nyttig, Blev konsekvenserna de du trott?

– Nej den skyndade inte processen med mitt uppehållstillstånd, vad jag vet. I alla fall inte som jag hade hoppats att den skulle göra. Men den kan ändå ha hjälpt till eftersom jag fick tillståndet förnyat på den svenska ambassaden när vi var i Turkiet. Vi hade på sommaren rest till mitt hemland Turkiet. Och om jag inte hade fått tillståndet hade jag inte kunnat återvända till Sverige, säger Akçura.

Du berättade i videon att du skulle se till att personalen på Migrationsverket såg filmen, hur gjorde du? Och fick du någon sorts respons från dem?

– Jag postade videon till Migrationsverket. När Svenska Dagbladet sedan skrev en artikel om mig fick jag via reportern som intervjuade mig höra att de bekräftat för dem att de sett den. Men jag har ännu inte fått någon personlig respons, säger han.

Hakan Akçura fick till sist efter tio och halv månads väntetid sitt tillfälliga uppehållstillstånd. Ett tillstånd som går ut nu i augusti, men förhoppningen är att han därefter kommer få ett permanent uppehållstillstånd, det brukar nämligen vara praxis. Men i och med att det tog tio och en halv månads tid förra gången så kan man aldrig veta att så blir fallet.

Hakan Akçura är noga med att kalla sig för neo-fluxus konstnär. Det är ett begrepp som han själv föredrar att beskriva sin konst med, men det är även ett begrepp han fått sin konst betecknad som av flera kritiker. Första gången någon kallade hans konst för neo-fluxus var under konstbiennalen i Istanbul 1995. Fluxus kännetecknas av att man blandadade flera olika konstnärliga uttryckssätt som litteratur, musik och bildkonst.

Just nu är Hakan aktuell med videoverket
Mr President let me challenge you to face his (1-2) som kommer att visas upp på Time Travelers: Video and Time based art festival i Chicago under en månads tid. Verket är starkt inspirerat och är en sorts utveckling på filmerna av hängningen av Saddam Hussein som tidigare fanns utlagda på YouTube.com.

– Internet och särskilt sajter som You Tube och Myspace har betytt mycket för konsten. Det har blivit möjligt för konstnärer att ställa ut verk som tidigare ansetts obekväma och provokativa för de redan etablerade konstinstitutionerna. Genom de här sajterna kan går det nu att nå en masspublik med otroligt enkla medel. Jag räknar med att ungefär femtio tusen redan har hunnit se
Mr President let me challenge you to face his (1-2), säger Hakan Akçura.

Vad vill du uttrycka genom att använda en bild på George W Bush´s ansikte placerat på Saddams huvud i din videoinstalllation?

– Jag vill bland annat ifrågasätta det demokratiska tillvägagångssättet med att avrätta Saddam Hussein. Mitt verk
är tänkt att tvinga Bush till en konfrontation och är egentligen ett sökande för personlig rättvisa mot systemet. Att filmen om Saddans hängning förbjöds på Youtube visar på ett tydligt sätt vad som är förbjudet på så kallade communities på internet. Fastän dessa communities vill ge sken av att vara utopiska arenor öppna för alla, säger Akçura.

Innan vi tar avsked hinner Hakan visa upp en akrylm
ålning från 2005 han har för upphängd hemma i sin ateljé i ett av rummen. Uppkomsten till verket My hero from 9/11 var ett fotografi från den 11 september där en okänd person kastar sig ut från den ena skyskrapan. Ursprungsbilden var tagen av en okänd fotograf och är väldigt pixlig och otydlig.

Hakan hittade bilden på Internet och säger att han i den bilden fann en hjälte. Hakan vill med målningen, som är en sorts förstoring av det här fotot, fånga hur lugn och fridfull personen var som hoppade ner och hur person accepterat sitt öde. Tavlan ska manifestera och utropa denne okände personen till en hjälte. Hakan berättar vidare att tavlan ingår i en serie med hjältar, men att han ännu inte bestämt vem han ska hylla härnäst.

Aktuell med:
Time Travellers: Video and Time based art festival, i Chicago 29 juni – 28 juli samt projektet "Sann Dialog" som bygger på erfarenhetsutbyten mellan turkar och svenskar.

Fluxus
är en konströrelse som uppkom under 1960- och 70-talen. Den fångade upp idéer från dadaismen och ifrågasatte konstnärliga normer och värderingar. Kännetecknande drag var att man ville spränga gränser mellan musik, litteratur och bildkonst och kombinera dessa uttryckssätt fritt. Några exempel på konstnärer som brukar bli klassade som fluxus-konstnärer är bl.a. John Cage och Yoko Ono.


Mr. President let me challenge you to face his 1-2 from hakan akcura on Vimeo.